måndag 29 november 2010

Ny vecka. Samma flyktmekanism.

Bilder från södra Öland i november, A. Nydahl

I samma ögonblick som svanarna lyfter från det grunda vattnet i Alvarets kant slår det mig: livets kraft och mening finns förborgad i möjligheten till flykt.

Där människan trängs in i ett hörn drömmer hon om vingar. Hon kommer aldrig att få några men vårdar drömmen ett helt liv. Hörnet kan vara ett ekonomiskt haveri, en oförmåga att hålla jämna steg med månadsräkningarna. Hörnet kan vara fysisk eller psykisk sjukdom som inte tycks möjlig att lindra eller bota.

I hörnet står hon, människan, den ensamma, darrande och lilla, i hörnet står hon och drömmer medan svanarna lyfter, obekymrade som bara svanar kan vara. Hon eller jag som står kvar, betraktande, räknar hjärtats oroliga slag.

6 kommentarer:

Ann sa...

Thomas; Mitt i prick föll dina ord här. Med vingar som är trasiga eller obefintliga håller man krampaktigt hårt i den lilla dröm som finns kvar. God måndag önskar jag dig/Ann

Inre exil sa...

Tack detsamma Ann, du har ju varit inne på temat själv. Nog är vingarna trasiga, om de alls finns...

Kenneth Karlsson sa...

Vackert, sorligt. Men det finns alltid en flyktväg. Alltid.

Hanne H sa...

Om ikke en flugtvej, så en udvej. Altid.

Inre exil sa...

Kenneth och Hanne, kanske är flyktvägen också en utväg?

Madeleine sa...

Tack Thomas för dagens tankar om hörnet. De tog tag! Inträngd i hörnet, fly uppåt, eller inåt kanske.
Hoppas verkligen din hälsa förbättras snart!

Här är mycket snö och bistert kallt
Madeleine