Det finns väl inte så många uppenbara fördelar med att ligga sjuk. Dock skulle jag vilja påstå att den tid för eftertanke som ges på sjukhuset är ovärderlig. Just i skarven då jag fick åka in akut, med ett hopp om att problemet lätt skulle lösas, fanns det en sak jag grubblade på. Grubblerierna var inte nya. Sedan länge har jag läst och själv med texter bidragit till den svensk-danska bloggen Snaphanen. Jag har gjort det för att jag menat att dess huvudsakliga tendens varit värd läsning. Inte minst belysningen av den våldsamma islamismen har varit viktig (och det ämnet tänker jag sannerligen inte bli tyst om). Hatet och föraktet mot alla icke-muslimer kommer att driva Europa mot nya katastrofer.
När signaturen Julia Ceasar började skriva sina avskyvärda krönikor där blev jag allt mindre entusiastisk. Texter som talar om "förrädare" och som med hela den billiga propaganda-jargongen i tiotusentals meningar älter som den värsta rättshaverist står jag inte ut att se. Än mindre godta dem som ett inslag i den samtida politiska diskussionen.
Det räcker inte att jag har en djup sympati för en av männen bakom bloggen Snaphanen för att jag ska tiga om det jag finner motbjudande, tvärtom är det uppfordrande för mig och jag måste nu se till det offentliga resultatet av verksamheten.
I rask takt har nu ren greuel-propaganda hittat dit och gör sig så bred att den får mig att må rent fysiskt illa. Är det samhällskritikerns uppgift att vädja till människors äckelkänsla eller till deras förnuft? Att vädja till äckelkänslan får fatala konsekvenser. Vi har alltför många historiska exempel på det för att ens behöva dra fram och namnge dem. Den samtida greuel-propagandan är en spegelbild av jihadismens hattexter och en skugga från det förflutna som bara är alltför uppenbar i sin endimensionella verklighetsuppfattning.
Snapphanen i Danmark har nu anslutit sig till magens, tarmarnas och äcklets politik. Det gör mig både arg och ledsen, men det får mig framför allt att lättare fatta beslutet. Jag ska inte länka eller visa er varför jag avstår från vidare samarbete med dem. Jag tror att den som är intresserad genast ser vad jag syftar på. Politisk nekrofili är inget som jag vill se ens i mörkrummet.
Uppdatering nummer ett den 29 maj 2011.
Uppdatering nummer två: Hårda vindar och politiska hot.
