Verklig värld där jag vandrar:Forsakar i Skåne. Foto: Astrid Nydahl.
Nu är tiden inne för cykellivet. Det blir minst två turer varje dag och det spelar inte någon roll om blåsten är hård ute i de fria ytorna där jag omges av fält på båda sidor. Det som slog mig på senaste turen är hur intensiv fågelsången är. Den blandades med barnens lekar när jag passerade daghemmet i Viby. I ett buskage utåt vägen satt två flickor och jag hann uppfatta att en sa: “Nu låtsas vi att…” och jag tänkte på hur lätt barnet stiger in i en annan värld.
En för mig overklig och endast läst värld: bakgård i London i lördags. Foto: Astrid Nydahl.
Själv befinner jag mig i minst två världar varje dag. Den ena kräver av mig att jag lagar middag vid ungefär samma tidpunkt dagligen, att jag håller hemmet rent och anständigt, att jag tar på mig skjortan när jag ska ut och hämta posten på andra sidan vägen, sådant. Den andra kräver ingenting av mig. När jag läser är jag så fräck att jag bara tar emot. Jag låter mig bländas av den text som någon annan skapat. Men när jag stiger in i den reduceras den inte till text, den blir helt enkelt en annan värld där jag tillfälligt vistas. Just nu är det Thomas Bernhards Wien, Anders Johanssons Småland, Georg Kleins ungersk-judiska historia och nutid, och några till vid sidan av de brittiska tidningshögarna som skänker mig dessa världar. De världar jag läser behöver inte vara fiktiva. Också de högst konkreta blir en del av den läsbara världen.
