lördag 2 juli 2011

Livet och döden

Allt vi gör är en pendel mellan högt och lågt. Förhoppningsvis värderar vi det levande högre än det krasst materiella. Min yngste sons katt Skrållan har länge varit en varelse i våra liv. Ömsint, lekfull och klurig, men alltid närvarande har hon skänkt oss stunder av glädje. En gammelmormor med många ättlingar på sitt livskonto. För min son har hon varit kamraten i svåra stunder och glädjen i vardagen.

Relationen mellan människa och katt är alldeles speciell och jag har alltid fascinerats av den. I hundarnas värld har jag inte känt mig trygg, det har jag däremot i katternas.

Igår blev hon påkörd av en bil, nu är hon död och begravd under det äppelträd hon alltid lekte och vilade i.

2 kommentarer:

Hanne H sa...

Trist er det, når vore katte forlader os - af forskellige årsager.
Katten har en vidunderlig privathed i sig, bliver (næsten) aldrig afhængig af sine mennesker, beholder en integritet gennem hele relationen.
Vi har boet sammen med mange katte i vores familie gennem årene - nu har jeg dog valgt, at bo alene i min lejlighed, hvor jeg også synes, at en kat vil miste en del af sin frihed.
Jeg håber, at I har nogle af hendes børn eller børnebørn omkring jer.

Ulrika sa...

Det gör mig ont att läsa att T:s katt-kamrat dött. Jag lever själv med en gammal katt, och som du säger är katter väldigt spännande djur, egensinniga, men tröstande när det behövs.