tisdag 1 november 2011

Ingrid Jonker, poesin, kärleken och trasigheten.

Vad visste jag om Ingrid Jonker (1933-1965)? Hon flimrade förbi i André Brinks självbiografi, som en i raden av älskarinnor. Alltför tidigt död. Poeten som skrevs in i den sydafrikanska historien när Nelson Mandela citerade henne i sitt installationstal till det sydafrikanska parlamentet, 1994.

Jag mötte henne i filmen som bär samma namn som en av hennes diktsamlingar, Black Butterflies. Det är en film som river sönder hjärtat, en film som äter sig in i betraktaren.

Jag såg den ensam. Blottad för allt det som finns mellan längtan, erotik och död. Och jag övertygades om att man också på det sättet kan berätta om liv som havererar, utan att romantisera och ljuga. Ingrid Jonker var en psykiskt bräcklig människa och hon fick väl inte mer än glänta lite på dörren till sin läsekrets innan havet verkligen tog henne.