onsdag 3 oktober 2012

Isola Singel och ensamheten

Jag fick den här fina boken i present från Finland. Det är Antonia Ringboms Isola Singel, utgiven 2007. En allt annat än "typisk" barnbok märkte jag när jag igår natt läste den. Med tanke på att ämnet ensamhet är ofta förekommande här i bloggen ville jag säga några ord om den.

Att värna ensamheten - och med den tystnaden och friden - är för mig ett livsvillkor. Jag vet att jag hade gått under om jag stannat i Malmö och hyreshusen. Det behövdes lantliga omgivningar för ensamheten, tystnaden och friden. Men det innebär ju inta att jag skulle sätta mig på en öde ö och peta mig i näsan.

Ringboms bok är både humoristisk och tänkvärd. Isola Singel drömmer ju om andra när hon sover. I samma ögonblick hon väcks av "ganska många gäster" blir hon förstås skräckslagen. Men hon samlar sig och bjuder dem alla på äppelmust och "det blir fest och fröjd och tjatter i många dygn". Gästerna är fåglar. De ska snart ge sig av söderut. Men hon upptäcker att en liten obehaglig fågel, "Kräket", är kvar. De får det inte lätt tillsammans. Men Isola vänjer sig vid tvåsamheten. När isen går upp och våren verkar komma ger sig dock det lilla kräket iväg och Isola kan bara göra en enda sak, sitta ner för sig själv med ramsan: "Men jag älskar ju Ensamheten." Mer ska komma att hända som speglar relationen mellan ensamhet och gemenskap. Det är mycket fyndigt gjort. Får läsa den för något av barnbarnen framöver.

(Tack till Ulrika)