torsdag 3 oktober 2013

Eduardo Grutzky & Lars Åberg: Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (Fri tanke)

Man kan berätta om hederskulturen på två sätt: antingen genom att utifrån konkreta livsöden skapa en begriplig och lättillgänglig historia om ett våld och ett tvång som många människor lever under i Sverige, eller genom att på analytisk nivå visa hur hederskulturen i vårt land tagit strupgrepp på journalistiken, debatten, myndigheterna och samhället. Lars Åberg och Eduardo Grutzky har valt att kombinera de två sätten i sin bok Heder och samvete. Av det har resultatet blivit en stark, gripande och bitvis upprörande bok.

I boken berättas om fem människors situation. Samira, Nejla, Parvi, Gabriel och Fatme delar med sig av erfarenheter och smärta.  Man kan med fördel exemplifiera med några korta citat. Först Samira, om vilken de skriver: ”Samiras val har stått mellan evig exil och utstötning, ett ensamt parialiv , och ett äktenskap bestämt av andra..”, för Nejla slutar allt elände med kapitulation och äktenskap med en kusin. Parvi tog sig för egen hand bort från den här världen. Gabriel försökte förena livet som bög med tystnad men tvingades så småningom in i ett arrangerat äktenskap, ”familjen har inte längre något problem, de har fått som de ville…” - Och Fatme slutligen har brutit med sitt förflutna och lever tillsammans med en svensk kille.

Det som kanske ändå är allra viktigast med den här boken är den parallellt löpande och viktiga texten som resonerar kring hur Sverige och svenskarna agerar (eller låter bli att agera) inför dessa övergrepp. Jag känner förstås igen mycket från Lars Åbergs artiklar i Sydsvenskan och GP, där han är en av ytterst få journalister som alls tycks bry sig om vart den omhuldade ”mångkulturen” är på väg. Han argumenterar i sak och han klär av alla kulturrelativister, oavsett om de finns i kulturlivet eller i politiken. Denna bok skulle jag vilja sätta i händerna på var och en som det minsta bryr sig. Kanske kunde den också göra stor nytta bland alla de människor som funnit ett levebröd i migrationsindustrin, från förläggningar via myndigheter ända upp i de beslutande organen.