måndag 29 september 2014

Mörkret som metafor och erfarenhet

Såg den polska regissören Agnieszka Hollands film In Darkness. Den gick på biograferna redan 2012 men släpptes i förra veckan på dvd i Sverige.

Den berättar en för mig helt ny historia. Och att Holland tillägnar den Marek Edelman säger en hel del om hennes tankegång. Filmens Leopold Socha (1909 – 1946) är ansvarig för kloakerna i den då polska staden Lwów (nu Lviv, tidigare också Lemberg) som sedan blev sovjetisk och nu är ukrainsk. Hans berättelse nedtecknades av Robert Marshall 1990 i boken In the Sewers of Lvov, och det är på denna Holland baserar filmen, vars manus skrevs av den kanadensiske författaren David F. Shamoon. Jag vill inte återge den i detalj, men själva berättelsen handlar om hur denna Socha tillsammans med en vän börjar hjälpa judar att gömma sig i kloakerna mot betalning. Som tiden går - de gömmer sig där nere i fjorton månader - växer en sympati för de utsatta och jagade judarna fram hos Socha och han identifierar sig senare helt med deras öde. I Lwów härjade ukrainska fascister (framträdande inslag i filmen då just dessa blir redskap åt tyskarna som betalar för varje "levande jude" de infångar, ämnet behandlas bl.a. här), som med stor entusiasm förföljde, torterade och mördade stadens judar. Berättelsen utspelar sig 1943 när det judiska gettot upplöses och de flesta fördes till en säker död i nazistiska läger - året innan Sovjetunionen tog över. De kloakarbetare som tillsammans med sina fruar räddade de gömda judarna har alla av Yad Vashem i Israel utsetts till Righteous of The Nations.

Detta skriver jag mest för att jag vill rekommendera filmen. När jag ser ett kvalitetsarbete som detta förundras jag över att det faktiskt går att hyra riktigt bra film i vårt avlånga land. Det försöker vi göra varje onsdag, då nyheterna släpps.

***

Måndagen bjöd på en överraskning. För första gången kunde jag gå helt utan kryckor inomhus. En vinglig men stor framgång som lovar gott. Fast utomhus vågar jag inte.

Vid dagens besök hos Östersjön gick jag som vanligt med kryckorna och kunde nere vid bryggan konstatera att det var som vilken härlig sommardag som helst. 19 grader i solen. Självklart blev det kaffestund med bara kortärmad skjorta på. Nere i sanden satt två damer och samtalade.