fredag 30 januari 2015

Icke-tänkandets tankar

Vid Hammarsjön. Foto: Astrid Nydahl



"Jag har lagt märke till att människor gillar sådana tankar som inte tvingar dem att tänka." Stanislaw Jerzy Lec (1909-1966) 

Vår tid kännetecknas främst av okunnighetens stolthet. Vad menar jag med det? Jag menar att den okunnige gärna skryter om just den egenskapen. Den kan avslöjas av repliker som ”Läsa?! Varför skulle jag slösa bort min tid på det?”. Det är i och för sig en tidlös replik, den kan ha använts i alla tider sedan boktryckarkonsten föddes. Men den säger ändå något väsentligt om just vår tid. Det mesta tycks människor numera ha både tid och råd till. Att hänga på en galleria är inte bara legitimt, det är obligatoriskt.

Numera behöver man i en galleria inte riskera att gå fel och hamna i en bokhandel. Att ta med barnen till en hamburger-”restaurang” och där grundlägga ett sjukt och farligt beroende av de snabba kolhydraterna har alla tid och råd till. Att också i föraktet för läsning ändå skylta med en banal deckare i handväskan eller den på glänt öppnade portföljen är också en tidstypisk markör för obildning. Risken att någon skulle förväxla det med läsning är minimal.

Om man skulle tänka efter – denna absurda och krävande övning – skulle man möjligen se att också morgontidningen befrämjar icke-kunskapen. Kanske skulle man också en dag se att Sveriges Television gått från public service till hjärndöd rutinunderhållning. Arma barnbarn som ska tvingas bli vuxna in i detta träsk av förintande icke-tankar.

Inga kommentarer: