 |
| Foto: Astrid Nydahl |
 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Vid kaffebordet uppvaktades vi gång på gång av två sländor. De satte sig dels på en kasse där jag har böcker och annat, dels på det vita kaffebordet och på mina vita linnebyxor. De blev en fin bekantskap och en påminnelse om alltings förgängelse.
Söndag vid en sjö. Några barnfamiljer badade. Jag satt i lässtolen som alltid. Från Imre Kertész vittnesmål gick jag nu över till en av samtidens mest omtalade (och olästa?) böcker som snart utkommer på svenska: Thomas Piketttys tegelsten KAPITALET i tjugoförsta århundradet. Det är mäktig läsning som redan inledningsvis imponerar. Piketty har tagit sig an uppgiften som många av oss vill se i seriös form. Hur många av oss förstås ekonomisk teori? Konkret uttryckt: förstår det grekiska dramat, eurons betydelse och problem, kapitalismen i konsumtionsepoken, det faktum att de rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare? Man skulle framstå som en skrävlare om man ens antydde att man förstod. Men efter ett femtiotal sidor med Piketty under söndagen har jag tagit till mig bakgrundsteckningen, med konkreta exempel på teorier och samhällen från industrialismens barndom och framåt. Jag kommer förstås att recensera boken när jag läst den, och det lär ta ett bra tag.
