måndag 13 juni 2016

Makaroner? Islamism?

Vinca Minor. Plockad i Durrës, Albanien 1978. Alltjämt vid liv.
Finns det några makaroner kvar i grytan? Och hur är det med fläskgrytan med bambuskott? Kan man be att få byta mot köttbullar?

Under hela min livstid har det skojats om vad som är svenskt, och vad som genom import blivit det. De skämten har varit en del av en genuint folklig kultur.

Jag minns när jag bjöd två albanska professorer, som var på besök i Malmö, på köttbullar på 1970-talet och de sa "sådana äter vi ofta hemma" och jag satt i soffan med röda kinder för att jag trott att jag bjudit dem på något riktigt svenskt.

Men det som sker nu kan inte ingå i sådana kategorier. Det finns ingen plats för skämt när islamister mördar människor i masskala. Det går inte att skoja om maskingevärens effekt.

Har haft samtal med människor som borde vara särskilt berörda, som homosexuella. Nej, de talar om hatbrott och vägrar koppla det till islamismen. Om jag säger att brott begångna i islamismens namn alltid är just hatbrott får jag skratt tillbaka.

Finns det någon som helst anledning att skratta. Nej, varken nu, igår eller imorgon. Om det finns en framtid så är den svart, tom och förtryckande. Det är upp till var och en om man vill dela den. Jag vill det inte.

Jag har tagit fram Koranen alldeles för många gånger. Jag har högläst för människor. Några har nickat och sagt att de tidigare inte vetat. Nu tar jag aldrig fram den mer. Det är inte min uppgift att undervisa de ovilliga. Låt det ske, det som ska ske. Min tid är, tack och lov, snart förbi.