 |
| Genom rutan antar regndropparna snöns eller bomullstussarnas karaktär. Foto: Astrid Nydahl |
”Jag skriver som en vansinnig
för att inte drunkna”, skriver Zenta Maurina i Befrielsens år. Drunknar gör
bara den som lever kvar i illusionen om motståndets framgångsmöjlighet.
Drunknar gör bara den som tvingat sig in i en självbild som får spegeln att
likna en Rembrandtmålning. Drunknar gör bara den som med dagliga klagosånger
förgiftar sitt eget och sin omgivnings liv. Drunknar gör bara den som tror att
simkunnigheten ska rädda henne.
Varför skriver jag själv? För
att inte drunkna, för att inte låta illusioner sänka mig, förvridna speglar
fylla mig med lögn, klagosånger infektera min strupe. Ändå kan artrosen och
artriten få mig att gnälla invärtes. Dra mig tillbaka, försöka hitta en
någorlunda skonsam sitt- eller liggställning. Det är svårt dessa tidiga
julidagar. Ett barnbarn fyller tolv idag, hon är uppfylld av livets glädje. Ett
nytt barnbarn är en dryg vecka gammal idag. Vad vet han om smärta och sorg?
Förhoppningsvis ingenting efter förlossningens och födelsens kamp, eftersom hans dagar ramas in av stränga och basala
rutiner. Ätandet och sovandets rutiner.
Jag borde gå tillbaka till
Zenta Maurina. Jag borde gå tillbaka till de texter som håller uppe. Inte
tröstar men håller uppe. Trösten kan ju också vara en drog. Och då vill jag
inte ha den. Jag ser mig omkring i familjekretsen och jag ser mig omkring bland
andra människor.
Så kan jag överleva den tid
som finns kvar av ett människoliv.
1 kommentar:
Det finns tonvis med ex på motståndets framgång. Dock inte eviga framgång, för ondskan byter skepnad, varför kampen är evig. Vi får nöja oss med den tillfälliga segern.
Man kan inte förhålla sig neutral och vad ditt skriftställarskap vittnar om är att du inte är det. Du kritiserar ideligen islamismen och islamiseringen. Må vara att du sedan vägrar rösta i allmänna val.
Beträffande klagolåtar. Predikaren i GT - förgiftar denne sin omgivning med sitt tal om fåfänglighet? Och Jonah som Gud klandrar för att han vredgas på ett träd och som svarar
att det gör honom gott att vredgas?
Nej, meningen med livet - vägen till glädje - är att pendla mellan kontemplation och
strid. The making of good soldiers, som Whitman skaldar.
Skicka en kommentar