lördag 11 mars 2017

Purim och vinet

Esther appeals to king Ahasveros
På söndag infaller den judiska högtiden Purim. Den har jag fått vara med och fira två gånger i Israel. Det är en festlig högtid, full av märkligheter (och berusning). En gång firade jag på Blindinstitutet i Jerusalem med alla barnen. En annan gång på Kibbutz Lavi där en gammal skolkamrat verkar som rabbin.  Det finns olika traditionella svar på den fråga man möter på judiska hemsidor om huruvida man förväntas dricka sig berusad. En av dem svarar bland annat så här:
The source of this practice is a passage from the Talmudic tractate Megillah(7b): Rava said: A person is obligated to drink on Purim until he does not know the difference between "cursed be Haman" and "blessed be Mordechai". The issue of whether and how Rava’s statement should be implemented in practice is a matter of disagreement between various Halachic authorities. The question, however, is not what Rava means, but whether or not the Talmud contains another opinion, contrary to Rava’s (see Ran and Baal HaMaor on Talmud, Megillah 7b; Bach and Beit Yosef on the Tur, Orach Chaim, 695). Many of the greatest Halachists follow Rava’s ruling. Maimonides writes: "What is the obligation of the [Purim] feast? That one should eat meat ... and drink wine until he is drunk and falls asleep from drunkenness" (Mishneh Torah, Laws of Megillah, 2:15). 

Den där gången på Kibbutz Lavi minns jag Purim av flera skäl. Vi var där för att stanna över natten. Vi bjöds på god mat och förnämligt vin. Ville man köpa en extra flaska fick man inte betala under högtiden. Man skruvade ur korken och lade den i en tygficka med rumsnumret på för betalning när vardagen återkom. 

Ja, vi drack mer än en extra flaska. Och vår värd framhöll att det just den dagen var meningen att dricka sig bortom förnuft. Det gjorde vi inte, men vi festade och skrattade långt in på kvällen. I minnets vrår ligger mycket från resorna i Israel. Det finns dagar då jag tänker att jag måste resa dit igen, men de drömmarna slår jag bort eftersom jag inte vill utsätta mig för mer än jag klarar av.