måndag 20 mars 2017

Trump, rådgivarna, ministrarna och svansen av beundrare, och så en vink om Erdogan

Foto: Astrid Nydahl
Kan man kalla alt.right-rörelsen för en svans till Trump? Nej, jag tror inte det. Många följer med i svansen men alt.right har folk på insidan. Bannon är kanske Trumps viktigaste rådgivare och vad det innebär vet vi nu bara kortsiktigt. När jag såg utrikesminister Tillerson hålla presskonferens i Peking med sin kinesiske kollega Wang Yi blev intrycket ett helt annat. Tillerson ser seriös ut när han talar med trygg röst om hur han och Wang Yi kommit till något som bra nära kan beskrivas som samsyn när det gäller den eskalerande krisen på Koreahalvön. 

Är det sådana intryck som är avgörande? Nej, rent allmänt inte. Men att förneka personens roll i historien är inte bara dumt utan också en form av självbedrägeri. Vi behöver inte backa särskilt långt för att finna personligheter i länders ledning som haft avgörande betydelse för bestämda händelseförlopp.

Om jag sa att Tillerson går att lita på skulle det ändå vara en slutsats som inte har full täckning. Han är Trumps man, det kan alla förstå. Och om Trump är lika kortsiktig i sina strategiska beslut som han var i mötet med Merkel finns det starka skäl för oro, oavsett Tillerson. 

Alt.right då? En amerikansk-europeisk tankesmedja med betydande svenska inslag. Så ser fakta ut. Men man måste studera den noga för att förstå vidden av vad den står för. Jag gör det nu. Ju mer jag läser desto bättre ser jag sambanden mellan historiskt mörka idétraditioner. 

Personens roll, hans eller hennes intellektuella krets och hur besluten påverkas av rådgivare och andra, där ser jag viktiga ämnen för den närmaste framtidens diskussioner. 

***

Om vi nu byter perspektiv kan vi fråga oss varför Turkiets Erdogan tycks komma så lindrigt undan. När han under söndagen kallar Merkel nazist och fascist borde det ju ringa några klockor. Jag tror att Erdogan i det korta perspektivet är det enskilt största hotet mot freden. Erdogan vill ha krig. Han hetsar till krig, han manar sina anhängare och sin svans att gå ut i krig. Mot vem? Mot oss förstås. Han har sedan länge valt krigets väg när han nu hetsar mot europeiska ledare. Det spelar mindre roll vad de står för. Poängen är att de inte dansar efter Erdogans pipa.

Hur skulle ett sådant krig se ut? Först och främst använder Erdogan flyktingströmmen som vapen. Han vill skicka 15.000 individer norrut varje vecka.

Det vapnet räcker inte. Nästa steg blir att använda sig av turkarna i diasporan. De är väldigt många i Tyskland. De är väldigt många i Europa utanför Tyskland. Vad kan de göra? Söndagens manifestationer från kurder bosatta i Tyskland ger en fingervisning. 

Det första mest långsiktiga hotet är förstås själva denna närvaro. Turkarna i Europa har tidigare av Erdogan beskrivits som vapen, moskéerna som vapensmedjor och barnen de föder är våra missiler, sade han. Men det finns andra och kortsiktiga metoder. När turkar dödar kurder i exil, ja då utlöses den mekanism som just nu blir riktigt farlig. Turkiet kan ingripa för att "skydda turkiska liv" - minns någon USA:s retorik med just de orden? Det krävs att Europa - våra ömkliga ledare och folk - ser vad turkarna håller på med. Personligen betraktar jag Erdogan som ett mycket större hot än Trump. Just mot oss européer. Förstås.


Inga kommentarer: